Känner igen mig, känn igen dig.Der är jobbigt att drabbas. I början kommer det som ett slag i ansiktet och du känner dig hjälplös. Under tiden som smällen ekar i ditt huvud blir du rädd och får panik för du vet att smärtan är på vägen. Du är rädd för smärtan för du vet vad den innebär men det är första gången som du faktiskt upplever detta. Men du kan inte prata om det för det är en känsla. Och som vi alla vet är känslor bra på att gömma sig under ytan. Känslorna gömmer sig under ytan och ytan kan vara en som står dig nära. En som alltid verkar vara glad. Vad jag vill få ha sagt med detta inlägget. Om du känner igen dig ska du veta att du inte är den enda som går igenom detta. Du ska inte skämmas för detta för detta är en sjukdom och den kan botas. Det kan ta sin tid men den kan botas. Men det viktigaste av allt, ta emot hjälp och våga hjälpa dig själv. Hoppas att detta hjälpte dig lite! /Jacky ahttp://nyheter24.se/nyheter/kronikor/774826-den-har-gangen-far-vi-inte-sluta-prata-om-depressionen